Kroppskultur fortsätter att sätta stora avtryck i handbollens finaste rum. Nu har ännu en av klubbens spelare tagit sig till den mest förnämsta platsen i Europas klubbhandboll.
För när Champions League-finalen för damer avgjordes i ungerska Budapest var det målvakten Johanna Bundsen och hennes klubb, franska Metz, som tog hem segern — och det mot en annan Kroppsare.
Vi har pratat med båda.
— Så häftigt, utbrister en jublande glad Johanna efter segern.
Minst sagt med tanke på att hon för ett år sedan stod utan klubb sedan hennes tyska klubb Ludwigsburg gick i konkurs mitt i sommaren. Det blev att snabbt hitta något nytt och valet visade sig vara det rätta.
— En annorlunda, men lärorik säsong blev det och med ett magiskt avslut.
För Johanna var det också första gången i Champions League-slutspelet Final Four.
— En magisk helg på alla sätt och vis, säger hon.
För Metz var segern den första Europatiteln. I en jämn och tuff final besegrades titelförsvarande favoriten ungerska Györ, under ledning av en annan bekant Kroppsare Per Johansson, med 31–29 (18-17). Han hyllar Johannas Bundsens spel i helgen:
— Hon är förmodligen bäst i världen just nu. Hon har en otroligt hög lägstanivå och mycket mer i sitt spel.
Johanna imponerade stort redan i lördagens semifinal där rumänska Bukarest besegrades med 32-27. Då stod hon för inte mindre än 17 räddningar - vilket innebar 40 procent av avsluten mot henne. En mycket hög siffra i slutspelssammanhang.
Györ hade också gjort sin läxa.
— Vi var väldigt glada för att vi fick hål på henne i början av
finalen, men med den nivån hon är på i semifinalen och vad hon betytt för laget och hur de vill spela så är det svårt. All respekt till henne och ett jättetapp för Metz att de förlorar henne nu, säger Per Johansson.
Metz hade en bit in i andra halvleken ett stabilt grepp om ledningen, men Györ gav inte upp och såg ut att kunna vända matchen bara minuter kvar. Då klev Johanna Bundsen fram med en av karriärens viktigaste räddningar.
Den franska klubben blir dock av med sin svenska stjärnmålvakt som efter semestern flyttar till danska storklubben Odense.
— Deras ambitioner är både inspirerande och spännande, säger hon.
Johanna, som tidigare varit med och vunnit tolv nationella ligor i Sverige, Danmark och Tyskland samt ett EM-brons 2014, har hittills också gjort 181 landskamper. Det placerar henne på en delad tionde plats i landskampsstatistiken och allt pekar på att hon också snart kan bli den meste svenska landslagsmålvakten genom tiderna.
— Det är fantastiskt kul att få representera Sverige och jag gör det med en enorm stolthet. Så länge kroppen och knoppen håller och jag fortsätter prestera vill jag köra vidare. Jag har fortfarande ett starkt driv att utvecklas, säger hon.
Som ytterligare ett bevis på Uddevallatjejens storhet har hon under våren för andra året i följd utsetts till årets spelare. Hon är därmed den fjärde spelaren på damsidan att vinna priset två år i rad – i sällskap med Linnea Torstenson, Bella Gulldén och Jamina Roberts. Hon är dessutom bara den andra målvakten någonsin att få utmärkelsen två gånger, efter Kristina Jönsson - som hon nu jagar i landskampsstatistiken.
— Det är otroligt ärofyllt, men handboll är ingen individuell idrott och det är många som bidragit, säger hon.
Motiveringen talar tydligt om hennes egna styrkor:
”Hon har under säsongen fortsatt att visa att hon är en av de absolut bästa spelarna i världen på sin position med starka insatser såväl i landslaget som i Champions League och den franska ligan. Med sitt lugn, sin rutin och sin spelförståelse ger hon laget en trygghet i det defensiva spelet och är samtidigt, sin position till trots, ett viktigt offensivt vapen som motståndarna har stor respekt för.”
För Per Johansson var förhoppningen att tillsammans med sitt stjärnspäckade Györ ta en tredje raka Champions League-seger sedan klubben också vunnit både den ungerska ligan och cupen – men eftertraktade trippeln får vänta.
— Tre raka finaler ändå i Champions League, det är väl nästan ingen annan som gör det. Två guld, ett silver och ändå är jag sjukt missnöjd och en bit från verkligheten om man känner så. Jag ska nog ändå tillåta mig att vara i grodperspektivet någon dag till, sedan förstår jag att vi är på en osannolikt fin väg med fem av sju möjliga titlar och en nästan perfekt säsong.
Det är några detaljer i finalhelgen som gör honom besviken.
— Det skaver att vi inte kunde lösa försvarsspelet som var jättesvagt mot Brest i semifinalen och något vi inte kunde studsa tillbaka till i finalen.
Fyra tekniska fel i finalens andra halvlek som resulterade i ett
6-1-ryck för Metz stör honom också. Györ kom ändå i kapp och hade lägen för att kvittera och minst ta matchen till en förlängning, men en egen miss och starka ingripanden av Johanna Bundsen grusade drömmen om en trippel.
— Vi vände mot Brest, men det går inte att räkna med att man ska klara det två gånger i rad i det här sammanhanget. Sedan måste jag säga att Metz var riktigt jäkla bra, säger han
Nu väntar sex veckors skön vila i Hunnebostrand. En plats där han brukar återhämta sig efter turneringar och långa säsonger.
— Det ska bli skönt. Det känns snurrigt och vilset med sådana enorma kontraster, men jag ska försöka ta det lugnt. Det är ett måste när man kastas från två månaders högt tempo i en närmast fiktiv värld - och plötsligt är man hemma. Det finns inget där emellan som man planar ut i.
Med en lång och framgångsrik tränarkarriär bakom sig har han med tiden också hittat sätt för att varva ner på bästa sätt.
— Det lönar sig inte att hasta i väg. Till slut kommer jag att landa i att det ändå varit en väldigt bra säsong.
